Sök...
Generic filters
Exact matches only

Nyheter om censur

Debatten om Hedenhös

Den senaste stora debatten som handlat om tecknade serier kretsade kring de klassiska böckerna om Barna Hedenhös. Seriefrämjandet både uppmärksammade och deltog i en diskussion som liksom förr handlar om tecknade stereotyper.

I november förra året utbröt en debatt om Bertil Almqvists serie- och bilderböcker om Barna Hedenhös. De klassiska men nyaktuella böckerna stod modell för SVT:s julkalender, bland annat med nyutgivning av böckerna i samband med det.

Diskussionen satte igång när förlaget annonserade att man valde att inte återutge en av böckerna – ”Barna Hedenhös upptäcker Amerika” – med motiveringen att den innehåller ”förlegade värderingar”. Vad man syftade på var hur indianer porträtteras i boken, vilket kan kännas igen från debatten om ”Tintin i Kongo” som kritiserats för sin avbildning av kongoleser.

Seriefrämjandet uppmärksammade och deltog i debatten. Ordförande Fredrik Strömberg intervjuades i Rapport den 20 november. I Tankebubblan, Seriefrämjandets diskussionsgrupp på Facebook, pågick en flitig debatt. På frågan om det var rätt eller fel av förlaget att inte återutge boken tyckte en fjärdedel av gruppmedlemmarna att det var rätt och över hälften tyckte att det var fel.

Debatten om stereotyper i serier fortsätter. De senaste åren har den i Sverige handlat om Tintin och Barna Hedenhös, men det är en fråga som dyker upp med jämna mellanrum, och då ofta med samma serier som målet för kritiken.

Tintin tillbaka på Kulturhuset efter proteststorm

Dagens händelser bevisar att det är en förunderlig och föränderlig tid vi lever i. När Kulturhuset i Stockholm rensade ut Tintin-albumen från ungdomsbiblioteket Tiotretton med motivet att de innehöll rasstereotyper dröjde det inte mer än några timmar förrän Kulturhuset fick göra en pudel och ta tillbaka albumen. Vi gör ett försök till sammanfattning.

I en intervju med Dagens Nyheter som publicerades i morse, tisdagen den 25 september, berättade ungdomsbiblioteket Tiotrettons nytillträdde konstnärlige ledare Behrang Miri att man tagit bort alla Tintin-albumen från hyllorna: ”Den bild Tintinböckerna ger av exempelvis afrikaner är afrofobisk. Afrikaner är lite dumma medan araber sitter på flygande mattor och turkar röker vattenpipor. Bilden av ’skogsturken’ finns kvar, det handlar om exotisering och orientalism”.
[Reds anmärkning: det finns inga araber på flygande mattor i ”Tintin”.]

Miri berättade även att han även ville rensa bland både barn- och vuxenböcker för att ta bort sådana som hade främlingsfientligt eller homofobiskt innehåll som ett led i arbetet med genus och diskriminering. Som goda exempel på barnlitteratur framhölls Pippi Långstrump, Emil och Alfons Åberg.

Det dröjde inte länge förrän reaktionerna kom och det debatterades flitigt i morgontevesofforna, på radion, på debattsidorna, på bloggar och i sociala medier. På Facebook tillkom bland annat sidorna ”Ja till Tintin på svenska bibliotek” och ”Rör inte min kompis Tintin! Avgå Behrang Miri” som i skrivande stund är uppe i runt 10 000 respektive 3 500 medlemmar. Vilka som står bakom sidan är oklart. Det ska dock nämnas att det där grasserar en del främlingsfientliga kommentarer , men självklart balanseras detta också upp av andra åsikter. Detta ska dock inte tolkas som en misstroendeförklaring mot denna Facebook-sida, men som så mycket annat på nätet kan det vara en idé att använda omdömet. Nyanserad debatt hittas med fördel i gruppen ”Stop Comics Censorship in Sweden!”.

Seriefandom har självklart surrat hela dagen, och vis av tidigare attacker på serier så är det en rad organisationer som varit ovanligt snabba på att uttala sig. Kampanjen Befria teckningarna som föddes under Mangamålet kom med en pressrelease där man bland annat uttryckte att Miris uttalande ”var behäftat med en mängd faktafel och visade dessutom att Behrang Miri inte var insatt i ämnet överhuvudtaget.” Seriefrämjandets ordförande Fredrik Strömberg gjorde ett uttalande till TT om att det inte går att gömma undan det som misshagar och kom senare med en pressrelease på SeF:s webbplats där han påpekade att serien ständigt får bli syndabock. Föreningen Generation T har självklart varit mycket aktiv under dagen. Johan Marcopoulos debatterade med Miri i TV4:s morgonsoffa och Björn Wahlberg (tillika Tintin-översättare) uttalade sig till TT, TV4 med flera.

Även internt har det kommit kritik mot tilltaget. Stadsbibliotekarien Inga Lundén sade till Svenska Dagbladet att: ”Det ingår inte i vår yrkesetik att göra sådana ingrepp i yttrandefriheten. Om man ger sig in i det och lyfter ut böcker som på något sätt för fram tvivelaktiga åsikter skulle det snart vara tomt på våra hyllor.” Även på Serieteket, som ligger granne med Tiotretton, vände man sig emot beslutet. Det ska också nämnas att det aldrig varit aktuellt att plocka bort Tintin-albumen från Serieteket, som formellt är ett vuxenbibliotek. Ola Hellsten och Anders Lundgren skrev på Serietekets blogg att varje bibliotek väljer sin egen inriktning och att det på inget sätt är självklart att alla måste ha ”Tintin i Kongo”, men att det var okunnigt och generaliserande att slänga ut Hergés samlade produktion av den anledningen. De påpekade också att serierna än en gång tycktes vara lovligt byte medan man i etablerad svensk barnlitteratur som Pippi-böckerna kommer undan med att Pippis pappa är ”negerkung”.

Strax före kl. 11 kom så besked att Kulturhuset gjorde helt om. Chefen Eric Sjöström och Behrang Miri förklarade att böckerna skulle finnas kvar och att beslutet gått för fort. ”Jag ville lyfta ett debattinlägg omkring diskrimineringsfrågor, men inser nu att det är fel att plocka bort litteratur”, meddelade Miri.

Tintin på Kulturhuset – censur eller debatt?

Ska vi censurera tidigare generationers kulturyttringar om de väcker anstöt eller ska vi lyfta fram dem, diskutera dem och skapa en förståelse för den tid i vilken de skapades?

Den konstnärlige ledaren för barn- och ungdomsverksamheten på Kulturhuset i Stockholm, Behrang Miri, gick nyligen ut i en debattartikel i Dagens Nyheter och angav att bland annat Tintin-albumen skulle tas bort från barn- och ungdomsbiblioteken på Kulturhuset. Till följd av detta uppstod en omfattande debatt som ledde till att Kulturhuset snabbt fick ändra på ett beslut som helt tydligt inte var väl genomtänkt eller förankrat.

Serien Tintin skapades i en annan era under förra århundradet och innehåller många exempel på fördomsfulla skildringar av såväl folkslag som nationaliteter, genus, yrken med mera. Att censurera dessa serier vore dock en farlig väg att vandra; en väg som i sin förlängning skulle kunna leda till att vi skapar ett curlingsamhälle där medborgarna inte har en förankring bakåt i tiden.

Frågan aktualiserar ett återkommande fenomen i den svenska samhällsdebatten om innehållet i kulturyttringar för barn och unga i allmänhet, och i konstformen tecknade serier i synnerhet. I förlängningen speglar detta en ängslig inställning till bilden som kulturyttring. Det är tydligt att texter inte är lika hotande som bilder. I Sverige hade vi en omfattande moralpanik kring tecknade serier på 1950- och 60-talen; en genomgående negativ debatt som påverkade generationer av föräldrar, lärare och bibliotekarier. Serier påstods göra barn och ungdomar till ungdomsbrottslingar och analfabeter.

Att synen på serier som farliga lever kvar i vårt samhälle blev tydligt när det så kallade ”Mangamålet” nyligen debatterades. Där framkom det att nu gällande svensk lagstiftning likställer tecknade bilder med fotografier i frågan om barnpornografi, samtidigt som motsvarande skildringar i text inte är olagliga.

Nu har alltså debatten om de tecknade seriernas påverkan tagits upp igen och även om censurbeslutet i detta fall drogs tillbaka är det symptomatiskt att serier blir syndabock. Konstformen tecknade serier är sedan mer än hundra år tillbaka en viktig del av Sveriges kultur. Välmenande men ogenomtänkta censurivrare som vill skydda, oftast yngre, läsare tar dock ofta sikte på serier utan att ha någon större förståelse för denna konstforms historia eller särart. Det stora stöd som helt tydligt fanns för att stoppa denna ogenomtänkta censurering är dock ett tecken på att det svenska samhället håller på att förändras.

Seriefrämjandet förespråkar att serier genomgående behandlas på samma nivå som andra konstformer och att äldre serier läses och diskuteras för att ge perspektiv bland annat på tiden då de skapades.

Fredrik Strömberg, ordförande Seriefrämjandet samt författare till böcker som »Black Images in the Comics«, »Jewish Images in the Comics« och »Comic Art Propaganda«.

Läs mer om frågan om Tintin och censur i:

Nu samlar vi alla texter om mangamålet

Allt som skrivits på bildobubbla.se om det så kallade mangamålet finns nu samlat på ett ställe.

För en tid framöver kommer vi ha länkar till alla dessa texter lätt åtkomliga i vänsterspalten på förstasidan på Bild & Bubbla-sajten. Här kommer också alla nya texter om ämnet att hamna.

Rent tekniskt har vi skapat en kategori som heter ”Mangamålet” ifall man i framtiden vill söka efter dessa artiklar på webbplatsen.

Vi vill också påminna om den länklista till artiklar, ledare och bloggar som vi tog fram redan när den ursprungliga domen kom. Den hittar du här.

Just nu: följ mangamålet via Twitter

Följ mangamålet i Hösta domstolen i realtid via Twitter!

Några personer finns på plats i rättssalen och rapporterar fortlöpande via sociala medier som just Twitter. Sök på Twitter efter hashtaggen #mangamålet, eller för den som inte är så hemma på Twitter är det bara att klicka här för att komma till en webbsida med alla inlägg.

Hittills idag har Johan Höjer från serieskolan i Gävle varit expertvittne, nu följd av Fredrik Strömberg från serieskolan i Malmö och Seriefrämjandet.

Pressmeddelande från Seriefrämjandet: Lagen om barnpornografi måste ändras

En sjuttonårig serietecknare kan skriva en novell om att ha sex med sin partner och publicera den utan att fällas i vare sig Uppsala tingsrätt eller Svea hovrätt. Om samma serietecknare däremot gör en serie om samma sak riskerar hon att fällas för barnpornografibrott av samma rättsinstanser. Varför?

Därför att svensk lag säger det. I juni 2010 befanns en översättare av japanska serier av Uppsala tingsrätt skyldig till innehav av barnpornografi i form av 51 mangabilder som påträffats på hans hårddisk. Den domen har nu fastställts av Svea hovrätt för 39 av dessa teckningar. Domen och den lag den baseras på har allvarliga konsekvenser för såväl yttrande- och tankefriheten som rättssäkerheten i Sverige.

Lagen om barnpornografi syftar till att skydda barn mot sexuella övergrepp, vilket ingen vettig människa kan invända mot. Här gäller det dock teckningar, inte faktiska barn, så inga verkliga barn har varit involverade i några övergrepp. Lagen fungerar därför i praktiken som ett tankeförbud – dock bara mot teckningar, eftersom samma innehåll i textform undantas. Detta trots att ingen visat att den ena formen skulle vara skadligare än andra.

En starkt försvårande omständighet är också att gränsdragningen mellan brott och vad som är tillåtet är mycket svårbedömd, inte minst vad gäller de tecknade fantasifigurernas ålder. Det kan vara svårt att se skillnad på en sjuttonåring och en artonåring i verkligheten, men där kan man åtminstone gå till identitetshandlingar för att kontrollera åldern. Hur gör man med en tecknad figur?

De här gränsdragningsproblemen är ett uppenbart hot mot rättssäkerheten. Lagar ska rimligen vara till för att klargöra vad som är tillåtet och vad som inte är det, men i sin nuvarande form är det uppenbart att barnpornografilagen inte uppfyller detta kriterium. Det kan inte vara lagstiftningens syfte att medborgarna ska oroa sig för om de begår ett brott eller inte för att de inte har klara kriterier att gå på. Syftet bör i stället rimligen vara att skydda medborgare mot övergrepp. Att förbjuda teckningar utan koppling till faktiska övergrepp verkar i det sammanhanget vara ett slag i luften. Rättsväsendets resurser borde i stället inriktas på att förhindra, upptäcka och beivra verkliga övergrepp.

Att man dessutom nyligen skärpt lagen och även gjort det olagligt att ens se på dessa bilder ökar hotet mot rättssäkerheten, då detta innebär att varken allmänheten eller media har möjlighet att undersöka vad som bedömts som olagligt. Detta ger oss en obehaglig situation, där det är omöjligt att diskutera gränsdragningarna, än mindre förstå dem.

När nu tingsrättens dom visat sig hålla i högre instans är det tydligt att lagen innebär en oacceptabel inskränkning av yttrandefriheten för serier och annan bildkonst. Lagen är uppenbarligen inte genomtänkt, och det är dags för Sveriges regering och riksdag att ta sitt ansvar och revidera den så att fiktiv sexualitet som inte inneburit ett faktiskt övergrepp kan skildras i bild utan att serieskapare, förlag, bibliotek eller läsare behöver frukta åtal – och inte minst så att rättsväsendet kan ägna sina resurser åt fall där barn faktiskt kommit till skada.

Fredrik Strömberg, ordförande Seriefrämjandet samt Seriefrämjandets styrelse

Seriefrämjandet
Friisgatan 15B
214 21 Malmö
040-661 40 71
www.serieframjandet.se
 
Presskontakt: Fredrik Strömberg ([email protected])

Ett uttalande från Seriefrämjandets styrelse

Som rapporterats i nyhetsmedier, så har en av Sveriges mest framstående kännare och översättare av mangaserier nyligen av Uppsala tingsrätt befunnits skyldig till innehav av barnpornografi. Det material som därmed klassificerats som barnpornografi utgörs av 51 mangabilder som påträffats på mannens hårddisk. Enligt svensk lag är alla bildframställningar av minderåriga (under 18 år) i erotiska situationer att betrakta som barnpornografi. Detta är dock den första domen i Sverige där lagen mot barnpornografi tillämpats på teckningar. Domen har överklagats.

Om domen står sig i hovrätten medför detta svåröverskådliga konsekvenser för serier och annan bildkonst. Barnpornografilagen har ett i högsta grad vällovligt syfte, men till skillnad från fotografier och filmer som dokumenterar begångna övergrepp, kan varken barn eller vuxna visas ha kommit till skada vid framställningen av teckningar (detsamma gäller för övrigt för texter, som inte omfattas av lagen). Bilder på mer eller mindre avklädda barn och tonåringar är vida spridda i såväl manga som andra serier, liksom även inom traditionell bildkonst och andra bildmedier. Den tolkning av lagen som domstolen gjort innebär att en stor del av Serie- och Kultursverige riskerar åtal för spridning och innehav av barnpornografi, såväl publik som serieskapare, förlag, handlare och bibliotek. Frågan måste ställas om detta verkligen är lagstiftarens avsikt.

Det är följaktligen av största intresse att vi får ett förtydligande av rättsläget. Seriefrämjandet välkomnar därför att domen överklagats. Skulle domen fastställas i högre instans, är det absolut nödvändigt med en översyn av lagen så att orimliga konsekvenser för serier och andra konstarter undviks.

/Seriefrämjandets styrelse