Bild & Bubbla 221
Bild & Bubbla nummer 221 synar konstformen tecknade serier, med intervjuer med de svenska serieskaparna Agnes Jakobsson (Psycho Girl), Kolbeinn Karlsson (Trollkungen) och Alice Engström (Min häst, Mulle). Dessutom bland annat artiklar om Kalle Anka-skaparen Carl Barks, hur man kan slå sig fram som webbseriemakare, filmserier baserad på den anrika serien Agent X9, samt den franska äventyrsserien Seuls, en förhandstitt på Alma Thörns serieroman Alltid hejdå, recensioner och nyheter från jordens alla hörn.
Beställ nummer 221 som lösnummer i Serieaffären, eller bli medlem och få fyra nummer om året direkt hem i brevlådan!
Årets Urhundenutdelning
Seriefrämjandets Urhundenplaketter delades i år ut vid en välbesökt ceremoni den 28 september, som en del av den traditionella seriesöndagen på Bokmässan i Göteborg. Som utdelare fungerade Dick Harrison, professor i historia och serievän.
Som meddelats tidigare så tilldelades 2008 års Urhundenplakett för 2007 års bästa originalsvenska seriealbum Anneli Furmark för hennes novellsamling ”Jamen förlåt då”. Anneli kunde tyvärr inte komma till utdelningen, utan plaketten mottogs i hennes namn av Johan Andreasson från Schibsted förlagen. Hon hade dock skickat ett tackbrev, som återges nedan.
Urhunden 2008 för 2007 års bästa till svenska översatta seriealbum tilldelades norrmännen Lars Fiske och Steffen Kverneland för ”Olaf G”, en kombinerad reseskildring och biografi över den norsk-tyske skämttecknaren Olaf Gulbransson. Både Fiske och Kverneland var på plats för att ta emot sitt pris.
Unghunden 2008 för insatser för barn- och ungdomsserier i Sverige tilldelades Lena Furberg. Lena har tecknat hästserier sedan början av 1970-talet, och är kanske mest känd för ”Mulle: världens mesta häst” och ”Stallgänget på Tuva”.
*****
Brev från Anneli Furmark:
Umeå den 2 september 2008-10-06
Hej alla!
Jag bor i Norrland och arbetar tydligen med norrländsk realism! Det är inte något jag varit absolut medveten om, men inte mig emot. Det är roligt att få pris når man arbetat länge med något. Det är kanske extra kul när man sitter i Norrland och ritar och så tar en paus med att läsa tidningen eller kolla mejl och då verkar det som hela världens roligaste partyn och sammankomster sker någon annan stans än just i Norrland. Man får åtminstone arbetsro. Men jag skall inte klaga på min stad! Det vore dumt av mig. Här är faktiskt ganska kul, och ganska realistiskt när man ser sig omkring. Kom hit själva får ni se. Och så vill jag tacka Urhundenjuryn, och Kartago som trodde på min bok, och alla er som på något sätt figurerar i den. Hälsningar Anneli