Seger! Mangamålet ogillas av Högsta domstolen
Högsta domstolen har nu avkunnat dom i det så kallade mangamålet (till och med Högsta domstolen kallar det så…) och översättaren Simon Lundström frias! Den fullständiga domen kan laddas ner från Högsta domstolens officiella webbplats.
Det här är naturligtvis goda nyheter, inte bara för Lundström, som jag förutsätter får tillbaka sina översättarjobb nu när han blivit friad, men också för hela Sverige eftersom det nu finns en avgränsning: en viss grad av overklighet innebär att teckningar/konst kan klassas som fiktion och därmed inte kan betraktas som brottsliga.
Det enda problemet är att domstolen inte löpte linan ut och förklarade att all fiktion är undantagen från barnpornografilagen. Högsta domstolen klassade 38 av 39 bilder som fantasifigurer som man inte kunde tillämpa barnpornografilagen på. Tyvärr tyckte domstolen att den snart ökända ”39:e bilden” var så pass realistisk att den kunde klassas som barnporr. Samtidigt slog de fast att Lundström är en expert på manga och att innehav av en enstaka bild då kan vara okej enligt lagens mening.
Eftersom jag var ett av expertvittnena i Högsta domstolen har jag sett alla bilderna i fråga, och jag anser inte att någon bild var så mycket mer realistisk än någon annan. Det enda man kan anföra om den 39:e bilden – som fortfarande är olaglig att betrakta och därför inte får visas här – är att den är ritad i en mer europeisk stil, vilket kan ha varit vad som skilde den från de andra bilderna då fallet till stor del kommit att handla om manér och klichéer i japanska serier. Vad som är allvarligt är dock att om nu rätten klassat teckningar som fantasifigurer, så känns det rätt godtyckligt att då undanta en av bilderna. Bara det faktum att alla tre instanserna i det svenska rättsväsendet har haft olika åsikter om vad som är och vad som inte är barnpornografi (länsrätten: 52 bilder, Svea hovrätt: 39 bilder, Högsta domstolen: 1 bild) ger vid handen att lagen är godtycklig och minst sagt svår att tillämpa.
Allt detta talar otvetydigt för att lagen måste ändras, och den här domen tillsammans med den allmänna opinionen borde leda till att något snart händer på den fronten.
Men nu är det dags att sluta gnälla och istället glädjas åt att förståndet har segrat över en inte så genomtänkt lagtext. Vi vann!
Om du vill läsa mer om mangamålet finns det fler artiklar på Sekventiellt.se eller på Bildobubbla.se.
Texten publicerades ursprungligen på Sekventiellt.se den 15 juni 2012 (länk). Översättning: David Haglund.
Pressmeddelande från Seriefrämjandet: Lagen om barnpornografi måste ändras
En sjuttonårig serietecknare kan skriva en novell om att ha sex med sin partner och publicera den utan att fällas i vare sig Uppsala tingsrätt eller Svea hovrätt. Om samma serietecknare däremot gör en serie om samma sak riskerar hon att fällas för barnpornografibrott av samma rättsinstanser. Varför?
Därför att svensk lag säger det. I juni 2010 befanns en översättare av japanska serier av Uppsala tingsrätt skyldig till innehav av barnpornografi i form av 51 mangabilder som påträffats på hans hårddisk. Den domen har nu fastställts av Svea hovrätt för 39 av dessa teckningar. Domen och den lag den baseras på har allvarliga konsekvenser för såväl yttrande- och tankefriheten som rättssäkerheten i Sverige.
Lagen om barnpornografi syftar till att skydda barn mot sexuella övergrepp, vilket ingen vettig människa kan invända mot. Här gäller det dock teckningar, inte faktiska barn, så inga verkliga barn har varit involverade i några övergrepp. Lagen fungerar därför i praktiken som ett tankeförbud – dock bara mot teckningar, eftersom samma innehåll i textform undantas. Detta trots att ingen visat att den ena formen skulle vara skadligare än andra.
En starkt försvårande omständighet är också att gränsdragningen mellan brott och vad som är tillåtet är mycket svårbedömd, inte minst vad gäller de tecknade fantasifigurernas ålder. Det kan vara svårt att se skillnad på en sjuttonåring och en artonåring i verkligheten, men där kan man åtminstone gå till identitetshandlingar för att kontrollera åldern. Hur gör man med en tecknad figur?
De här gränsdragningsproblemen är ett uppenbart hot mot rättssäkerheten. Lagar ska rimligen vara till för att klargöra vad som är tillåtet och vad som inte är det, men i sin nuvarande form är det uppenbart att barnpornografilagen inte uppfyller detta kriterium. Det kan inte vara lagstiftningens syfte att medborgarna ska oroa sig för om de begår ett brott eller inte för att de inte har klara kriterier att gå på. Syftet bör i stället rimligen vara att skydda medborgare mot övergrepp. Att förbjuda teckningar utan koppling till faktiska övergrepp verkar i det sammanhanget vara ett slag i luften. Rättsväsendets resurser borde i stället inriktas på att förhindra, upptäcka och beivra verkliga övergrepp.
Att man dessutom nyligen skärpt lagen och även gjort det olagligt att ens se på dessa bilder ökar hotet mot rättssäkerheten, då detta innebär att varken allmänheten eller media har möjlighet att undersöka vad som bedömts som olagligt. Detta ger oss en obehaglig situation, där det är omöjligt att diskutera gränsdragningarna, än mindre förstå dem.
När nu tingsrättens dom visat sig hålla i högre instans är det tydligt att lagen innebär en oacceptabel inskränkning av yttrandefriheten för serier och annan bildkonst. Lagen är uppenbarligen inte genomtänkt, och det är dags för Sveriges regering och riksdag att ta sitt ansvar och revidera den så att fiktiv sexualitet som inte inneburit ett faktiskt övergrepp kan skildras i bild utan att serieskapare, förlag, bibliotek eller läsare behöver frukta åtal – och inte minst så att rättsväsendet kan ägna sina resurser åt fall där barn faktiskt kommit till skada.
Fredrik Strömberg, ordförande Seriefrämjandet samt Seriefrämjandets styrelse
SeriefrämjandetFriisgatan 15B
214 21 Malmö
040-661 40 71
www.serieframjandet.se Presskontakt: Fredrik Strömberg (fredrik.stromberg@serieframjandet.se)
