Dramaserier
Det kan vara svårt att skilja på serietidningarna med såpopera- och dramaserier från de med romatikserier eftersom serietidningarna ofta tog in serier från båda genrerna. Skillnaderna mellan dessa genrer på serietidningar var ofta vad som varit mest dominerande eller vilka titlar och karaktärer som regelbundet återkom i tidningen. I praktiken räknades den som en dramaserietidning om den hade regelbundna såpopera- och dramaserier, eftersom romantikserierna ytterst sällan hade återkommande karaktärer.
Min Melodi
Min Melodi (1949-62) var den första svenska serietidningen riktad till en kvinnlig publik, en av de första framgångsrika svenska serietidningarna och det kanske tydligaste exemplet på en serietidning som definieras av sina såpopera- och dramaserier. De första åren hade Min Melodi bara romantikserier (som man kallade “noveller helt i bilder”) men redan 1951 började man ta in såpopera- och dramaserier, både fristående/avslutade serier och regelbundet återkommande episoder, bland annat ur amerikanska strippserier.
Det var dock först 1957 som dess första riktigt fasta serie började: Leonard Starrs Mary på väg mot tiljan, om en ung kvinnas väg mot scenen och stjärnorna. I gengäld var den den enda som fortsatte när Min Melodi slogs ihop med Love 1962 och senare dök upp i andra serietidningar avsedda för en kvinnlig publik.
The Heart of Juliet Jones och alla dess namnbyten
Den dramaserie som getts ut längst i svenska serietidningar är Elliot Caplan och Stan Drakes The Heart of Juliet Jones, om två systrars öden och äventyr inom både kärleks- och karriärsval. Den var huvudserie i en kedja av tidningar med flera titelbyten: Du och jag, Eva och jag, Eva, Eva med Bel Ami och Vi Två med Eva. Serien följde även med när tidningen sammanslogs med Bel Ami 1966, Vi Två 1968 och Jackie.
Även serien The Heart of Juliet Jones hade en del namnbyten på vägen, bland annat Du och jag, Eva och jag, Eva och Eva Jones, då den var huvudserie och tidningens namn skulle spegla den. Det kanske ska tilläggas att den svenska titelns Eva egentligen var lillasyster till Juliet (som på svenska hette Ann). Eva var den av de rätt olika systrarna som oftast var mer drivande för handlingen och därför fick huvudrollen.
Juliet Jones hjärta lugnade ner sig på ett rätt tidigt stadium och under de femton åren från tidningen Du och jag (1962-63) till tidningen Story (1976) hade hon i princip bara två kavaljerer, och gifte sig med den ena i början av sjuttiotalet. Under sjuttiotalet degraderades serien till ett vanligt fast inslag när Vi Två (som tidningen då hette) först nästan blev en idol- och musiktidning och sedan långsamt slutade rikta sig till tjejer enbart. När tidningen döptes om till den kortlivade Story (1976) var ingen av serierna ett fast inslag och The Heart of Juliet Jones och Mary blandades med Romeo Brown, Twin Earths och Dateline: Danger.
The Heart of Juliet Jones och Mary återkom i Serieträff (1982-83) tillsammans med ett urval av strippserier och serier i annat format, både nya och äldre, tidigare bekanta för svenska läsare och 
dittills oöversatta. Även Serieträff hade mer än såpopera- och dramaserier (bland annat bearbetningar av Barbara Cartland-historier) men också action-äventyr med kvinnor i huvudrollen, från piratkaptenen i Captain Kate till rymdoperahjältinnan Danielle i serien med samma namn. Dessa var dock inte alltid skapade för en främst kvinnlig publik.
Andra långlivade dramaserier
Såpopera- och dramaserierna är idag dock i första hand kända som dagstidningsserier och flera av dem pågår fortfarande eller avslutades ganska nyligen. De engelska originalserierna till ovannämnda 
Mary på väg mot tiljan och The Heart of Juliet Jones slutade 1979 respektive 2001. Serier som Judge Parker (som gick i Min Melodi), Rex Morgan M.D. (i Min Melodi) och Apartment 3-G (i Vicky, Tony, Stella och Serieträff) pågår fortfarande på engelska och Brenda Starr (i Serie-Starlet) avslutades så sent som 2011.
Det finns och fanns såpopera- och dramaserier som inte är eller börjat som strippserier i dagstidningar men färre av dem har dykt upp på svenska. En av de mest såpoperaliknande av dem var Försök finna lyckan, tecknad av bland annat Gene Colan, om en ung Hollywoodänka som återvände till den småstad hon kom från och fann att hennes gamle pojkvän förlovat sig med någon annan under tiden. Den blev huvudserie i dåvarande svenska romantikserietidningen Vicky (1953-69) under tidningens sista år.
